Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De sätt, på vilka träldom uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt lagens mening »firiværka sik» i Vaþam. 4. icke medför eller
innebär någon fullständig träldom, hvilket deremot den
»gäfträldom», som aflystes genom Birger Jarls stadga, skulle göra —
att sålunda den träldom, som uppkomme genom gäldenärens
datio in solutum af sin egen person skulle vara på samma sätt
vilkorlig och ofullständig, som den, hvilken uppkommit
derigenom att qvinna, hvilken icke kunnat erlägga böterna för tjufnad
enligt Vaýam. 35 och 37 (hvilka ställen i det följande skola
behandlas), exsekutoriskt gjordes till borgenärens »ambat». Denna
förklaring, hvilken i sjelfva verket synes vara den sannolikare, är
väl ock den, som Amira antager.
Derefter är vidare att taga i betraktande den frågan,
huruvida enligt dessa lagar träldom kunde uppkomma derigenom, att
en fri person dömdes till träldom såsom straff för en af
honom begången förbrytelse. Af denna mening är Calonius.
Han yttrar nämligen härom (a. st. s. 148): »Quarto, in poenam
delictorum et præcipue commissi furti, in servitutem Judicis
sententia addicebantur liberi homines, quotiens non haberent unde
actori satisfacerent et multam lege statutam solverent. Superest
notabile ejus rei vestigium in Jure Ostrogothico, quo edicitur
nuptam feminam, vel solutam cui legitimus esset tutor intra
præfecturam et legiferatum, furti tertium convictam, si mulctam pro
ea solvere nollet maritus vel tutor, actori in servitutem esse
tradendam: illam vero quæ tutorem non haberet, nec ipsa solvendo
esset, etiamsi prima vice furtum patrasset, mox ad servitia vel
actori, vel Procuratori Fisci, Konungs Soknare, vel judici
territorii præstanda, esse condemnandam, quia furtum libertatis suæ
fecisset». Såsom stöd härför åberopar han Ög. Vaþam. 35 och 37.
På det förra af dessa ställen stadgas det, att, om en qvinna, som
har målsman, stjäl full tjufnad, målsmannen skall böta för henne
först af hennes gods, om sådant finnes, men sedan af sitt eget,
likaledes, om hon stjäl andra gången; men, om hon stjäl tredje
gängen eller oftare, då har målsmannen (i motsats till hvad som
eger rum vid andra brott) rätt att välja, om han vill lösa henne
(genom erläggande af böterna) eller ej. Vill han ej lösa henne,
eger den bestulne rätt att välja, om han vill »giua hænne lif»,
eller, mot att erlägga en mark till konungen och en till häradet,
få henne till trälinna (ambat) eller stena henne i hjel. — På det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
