Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De sätt, på vilka träldom uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. S. LANDTMANSON
senare af de anförda ställena åter stadgas det, att om »löska kona»,
som ej har målsman inom landet, stjäl, då är hon förfallen till
tre markers bot. Har hon då sjelf gods att böta med eller vill
någon annan böta för henne, »pa. ær aæt got». Sker intetdera,
»ba hauær hun firistolit frælsi sinu», och då eger endera,
målseganden, konungens soknare eller häradshöfdingen (med företräde
för den förstnämnde) att, mot erläggande af en mark till
hvardera af de öfriga till andel i böterna berättigade, lösa henne till
sig; och hon »uari hans ambat». Den i detta fall omtalade art
af träldom, hvilken CALONIUS (jfr ofvan anförda ställe samt s.
163) betecknar såsom servitus poenœ och för hvilken han anser
(s. 149) i äldre tider icke blott qvinnor, utan äfven män hafva
varit utsatta, uppfattas också af SCHLYTER (Gl. t. Ög. v.
»forværka» och »inne») såsom en servitus poenœ. Denna
uppfattning delas icke af AMIRA[1], hvilken, såsom det synes på goda skäl anser träldomen i detta fall vara en art af »Schuldknechtschaft»,
som inträdde i följd af exsekution för viss art af skuld,
nämligen skuld för böter, men i denna strängare form — ty han
skiljer mellan denna form och en mildare form af Schuldknechtschaft - endast i det fall, att det brott, för hvilket böterna skulle utgå,
var stöld, endast om den, som skulle gälda böterna var kvinna[2],
och - bland våra landskapslagar - blott i Östgötalagen.
- Denna art af träldom var för öfrigt, enligt AMIRAS mening[3]
icke en fullständig och ovilkorlig sådan. Ty då den var
resultatet af en exsekution, som afsåg att bringa gäldenären i
borgenärens våld, så upphörde gäldenären endast för detta ändamål och
endast så till vida att vara medlem af rättssamhället. Hans ättemän
togo äfven derefter, likasom förut, böter för missgerningar mot
honom. Och likasom förut erlade de, om också icke i första
hand, försoningsböter för missgerningar, som han begått.
Särskildt visar sig vilkorligheten af hans ofrihet deri, att den inträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
