Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De sätt, på vilka träldom uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE 1 SVERIGE 13
der först i det fallet, att borgenären hvarken ur dens gods,
hvil-ken häftade för skulden, eller af tredje man kunde erhålla
godt-görelse, och deri, att denna träldom upphör så snart tredje man
betalar for honom. AMIRA anser det vidare icke sannolikt
-iust derför, att träldomen endast var vilkorlig - - att borgenären
kunde förtära efter behag med gäldenären.
Men, om nu det sätt, på hvilket Amira sålunda angifver
gäldenärens ställning till borgenären i detta fall, öfver hufvud
måste antagas vara träffande, sá synes det tillstånd, i hvilket
gäldenären här befinner sig, icke rätteligen kunna — oaktadt
uttrycken »vari hans ambat och ba hauær hon finstulit frælsi sinu»
— karakteriseras såsom träldom i den verkliga och fullständiga
mening, då träldomen innebär att egaren helt och hållet råder
öfver trälen såsom öfver hvarje annan sin egendom. — Ännu
mindre kan då såsom verklig träldom betraktas den mildare art
af Schuldknechtschafb, på hvilken Amira anför exempel ur
Gotlandslagen och Svealagarne (jfr de i noterna till ss.
129 och 130 anförda ställen i lagarne). I de dit hörande fallen
blir nämligen gäldenären fortfarande fri (hvarför ock
missger-ningar af och mot en sådan »Schuldknecht» äro i »fræls manz
botum ); men han blir borgenärens tjenare; och värdet af det af
honom i denna egenskap utförda arbete afräknas pä hans skuld.
Slutligen är att anmärka, att det synes vara skäl att
antaga, att, utom de nu anförda, i äldre tider flere andra sätt
funnits, pa hvilka träldom kunde uppkomma. Somliga af dessa
antydas öfver hufvud icke i denna periods lagar; om andra äter
torde man pa grund af hvad dessa lagar innehålla kunna antaga,
att de väl tidigare förekommit, men numera icke erkännas. Sa
uppkastar CALONIUS (ss. 145 f{.) den frågan, huruvida ej i äldre tider
en fader kunde strafflöst hemma hos sig q va rh a Ila såsom
trä-1 a r sina egna barn och anmärker dervid, att i betraktande af den
stora omfattning, som husfadersmakten otvifvelaktigt under den
äldre tiden hade, i det att fadern till och med egde att utsätta
sina barn - ■ hvilket bevisas af förbudet deremot i Gotl. I. 2.
pr. - frågan bör jakande besvaras, da det måste anses vara en
erkänd rattsgrundsats, att den, hvilken en starkare ratt tillerkän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
