Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE I SVERIGE 2J
i betraktande dels det sätt, på hvilket trälarne tillrättavisades för
af dem begångna förbrytelser och kränkningar, dels det sätt, på
hvilket försvar kom dem till del mot vald och kränkningar, som
mot dem begåtts af andra personer. De allmänna grundsatserna
i dessa afseenden följa, anmärker CäLONIUS (ss. 265 fl".),
väsentligen af den gamla åskådningen, att trälarne icke utgjorde något
moment i samhället, utan endast i familjen eller hemmet, hvarför
och deras förhallande till samhället förmedlades genom deras
egare, samt att trälarne betraktades icke såsom personer, utan
såsom saker, mera såsom kreatur, än såsom menniskor. Deraf,
att trälarnes förhallande till samhället förmedlades genom deras
egare, följde för det första, att, om en träl förbrutit sig mot utom
stående, för denna förbrytelse svarade icke trälen, utan hans
egare eller den, som genom något aftal trädt i egarens ställe 1;
vidare, att det ej fanns någon offentlig åtalsrätt mot trälens
egare på grund af brott, begånget af trälen, icke häller mot en
friboren på grund af brott, begånget mot trälen, så att, om ej
den kränkte eller egaren ville föra talan, det ej var tillätet för
någon annan2; vidare, att då trälen icke kunde föra talan inför
som tillhöra samma kulturperiod, hufvudsakligen samma anda är ledande,
hvarför ock det kan antagas, att den strid, som företer sig mellan olika
grundsatser, har sin förklaring i den större eller mindre graden i kultur, i de
förändringar, som samhällsförfattningen undergått, hvarmed följt en mildring i
träldo-men, i de förbättringar, som vidtagits i lagstiftningen och i den förblandning,
som egt rum mellan de grundsatser, som genom dessa förbättringar införts,
och sådana, som tillhört en äldre tid — det icke svnes omöjligt, att, med
historiens ledning, urskilja de grundsatser, som voro gällande i samhällets barndom,
från dem, hvilka i en mera framskriden tid intagit deras ställe. Det är ett
sådant sätt att gå till väga, som han vill iakttaga vid denna undersökning. —
I alla händelser torde väl, äfven om åtskilligt skulle visa sig dunkelt, Ulven
inom detta rättens område visa sig, att, å ena sidan, i vigtiga afseenden den
gamla åskådningen fortfarande är bestämmande, men att, ä andra sidan i vissa
punkter en ny åskådning börjar tränga sig fram.
1 Så heter det i Vg. I. Mdr. 4. »firel dräper man. ættæfen. han ma
eigh heta J;es bani. Bonde skal bota aruæ. bot ok ættar bot» och i Retl. II. I.
»Lånar majiær manni hræl sin svari hin sakum ær uif> lani havir takit. e [-nue-}>xn-] {+nue-
}>xn+} han ær i hans varj>næj»e». Jfr ock Ög\ Dr. 21.
’-’ Vg. I. Mdr. j. 7. »Dærpajr ma]bær [irel manss. bote fin markum
{>rem — — — ængin a. [>ær sak. a vtæn saksökæn». — Jfr ib. Sara-m. 6. pr.
)>f>rx-l far sar. botæ ma|ær tiri. mark. ækki æghu fleri mæn sak a. æn saksökæ».
Jfr ock Ög. Vafumi. 41. pr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
