Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
I. S. LANDTMANSON
laggärds män nen, h vilkas ed stöder hufvudmannens ed och
innehåller att denne »sor ren ok eig men». I afseende pä såväl
egentliga vittnen som edgärdsmän var den allmänna grundsatsen
den, att endast den var dertill qvalificerad, som var fri man1.
Beträffande edgärdsmän vidhölls också, af naturliga skäl, denna
grundsats strängt. Deremot var förhållandet ett annat i fråga
om vittnen i egentlig mening. I särskilda fall gjordes nämligen
undantag från den regeln att träl ej var vittnesbär".
Med hvad förut blifvit anfördt rörande trälarnes ställning
öfver hufvud öfverensstämmer det, att de ej kunde sitta i
nämnd och att de voro uteslutna från dom ar
ebefatt-ningar. A andra sidan voro trälarne befriade från alla
offentliga bördor3.
Att trålarna skulle egt att deltaga i folkförsamlingarna kan,
efter hvad förut blifvit anfördt, icke ifrågasattas. Derföre saknade
de ock en af de förnämsta rättigheter, som utmärkte den frie
medborgaren, nämligen rättigheten att bära vapen. Dermed
öfverensstämmer ock att de ej användes till krigstjenst.
Det hittills anförda torde ådagalägga att, såsom redan i
inledningen uttalats, denna period äfven i detta afseende är en
1 Upl. f>gm. 9. 4. ihwar sum witni skal .1 annæn bindæ. f>ær sum lian ær
takin wib. swa sum .c: ir.n–––––––ællr hwar man takær hælzt sin skabæ-
man. bæt skal han witnæ mæh frælsum mannum ok fribwitnum.» flr Sdm.
bgm. 9. 4. och Vm. II bgm., 18. 3., hvilka handla om vittnes qvalinkationer. 1 fråga
om edgärdsmän se Vg. II. Add. 2. 1. »Igh ma ferel. oghormaghi. æller fribios
man innan laghum standæ. ständer nokor Jierr.e. i. ebum. vari af lagha e¾er; >
vidare Ög. Ræfst. 11. pr. »Nu ma egh frij)lös man i ebe standa. ok egh
,innö-bugær man — — —»; vidare Vm. II. kr. 24. 4.
2 Så säges det i Ög. Æb. 6. pr. om vittnesmål i det fall, att tvist egei
rum, huruvida moder eller hennes barn dött först » bær ma uitna ok efui suæria
sii.t annöjmghajr sum fr.els,,. Så ock i Vm. II. Æb. 12. 4. rörande det fall, då
tvist eger rum, huruvida ett barn är med lif framfödt; >AYare ebær gilldær.
swa ofrælse cono som frælse»; vidare ock i det fall, hvarom fråga är i Vg. I.
Retl. 1. 9. pr. och det, hvarom stadgas i Vm. I. kr. 4. 1. — Dessa torde vara
de fall, som uttryckligen nämnas i lagarna. Men Caloxius antager (s. 260 ss.)
det vara möjligt att vid slutet af det trettonde seklet och i början af det
fjortonde det äfven i andra fall. der sanningen icke pä annat sätt kunde utrönas,
varit tillätet att inhemta intyg af trålar.
:! Jfr Cai.oxius ss. 236 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
