Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trälinnàn. 69
la i Jerüskogen. Det gjorde mitt hjerta hårdt och
kallt. Dess svall, dess sjudande plåga upphörde.
Hungern *fter hämnd blef kraft till gerning. Jag
fick mod att ge åt den stolta konungadottern
giftdrycken, som Jetteqvinnan beredde. Sedan dess
ligger en dvala öfver min själ; — mig tyckes den
sofver tungt, tungt; — skall den ej vakna?
{Paus*)
Frid är döende. Nu är hennes glädjebana
slut. Nu delar hon äfven andra dödligas öden och
lär känna hvqd lidande är. Nu skall hon ej
omfamna, ej omfamnas af konung Dag. All denna
skönhet, denna stolthet, denna prakt, skall
vissna, förmultna! Ej mer skall hon gå som ett hån
öfver mitt lif, mina känslor. Jag skall få ro!
Ro? Du låfvade mig det, mäktiga, mörka
Grimgerda, men ännu lefver en dunkel oro i
djupet af min själ. Jag törstar — efter hennes
tårar. Mig tyckes de skola läska min tunga. Det
tär mig en hunger att se henne lida, att höra
hennes klagan. Det måtte komma sig af
varghonans hjerta. Förr var jag ej så hård. Och
ännu.....kunde det vara ogjordt–kunde jag
i Urdas källa tvätta mig ren från denna skuld.....
kunde jag ännu gå bort och dö oskyldig!....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
