Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Utrustning och uppbrott från Srinagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Men nu är »middagen» färdig i det upplysta tältet och
ett kistlock tjänar till bord. En matta, en säng, de två
hvardagskistorna och valparna utgöra hela möbleringen.
Valparna äro tre och två af dem äro hyndor. De äro
parias, upplockade från gatan i Srinagar och äga ej spår
af religion. Robert och jag, som alltid tala engelska,
kallade dem helt enkelt puppy, den hvifa och den bruna;
den tredje fick heta »Manuels vän», ty Manuel och han
höllo alltid ihop.
Och hela detta följe, som genom ödets lek samlats
omkring mig, skulle åter skingras som agnar för vinden,
den ena efter den andra; själf var jag den enda, som
tjugusex månader senare skulle återkomma till Simla, ja
den siste af alla de män och djur, som nu somnade tungt
under Ganderbals plataner.
Men jag var icke den siste, som gick till hvila den första
natten, ty då jag ändtligen släckt mitt ljus klockan tre, lekte
ännu eldskenet på tältduken, och det friska lifvet därute i
Asien strömmade in till mig som en svalkande fläkt från
barrskogar och berg, från snöfält och gletschrar och från
de öppna fria vidder, där mina planer skulle omsättas
i handling. Skulle jag någonsin tröttna därpå? Ja, skall
jag någonsin få nog däraf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
