- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
60

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vägen till Leh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60
Då jag kom ut i den svala morgonen, hade kara-
vanen för länge sedan brutit upp och lägret såg tomt
och ödsligt ut. Dagen tedde sig hotande, ty det regnade
friskt och åskan mullrade doft mellan bergen; men det
doftade morgon och sommar, skog och fuktig grönska,
och efter en riklig frukost bröt min afdellning af kara-
vanen, dit Robert och Manuel hörde, också upp.
Snart är solen framme, och med värmen komma held
svärmar af flugor, som plåga våra djur och göra dem
bråkiga. Vägen för ned till floden, hvars högra strand
vi länge följa mellan löfträd. På vänstra dalsidans kam
trotsa ännu några snöstrimmor sommarens sol, och på
samma sida är skogen mycket rikligare än på den mot-
satta. Ett och annat barrträd reser sin mörka krona
bland den ljusare löfskogen. Vid byn Mamer, där ett
kvarnhjul gnisslade i forsen och en öppen bod vinkade
de vägfarande till förfriskningar, stannade Khairuilah en
stund i sällskap med en bolmande vattenpipa. Vid Gan-
djevan gå vi öfver floden på tre gungande broar. I
den smalnande dalens fond reser sig ett snömassiv. Land-
skapet är storslaget, och man njuter af den i dubbel
bemärkelse upplyftande ridten. Någon gång stannar vår
karavan, då en mula kastat af sin börda; men redan nu
gingo djuren lugnare, och jag motsåg nog med oro den
dag, då de skulle bli fromma som lamm, ja, då inga
maningsrop längre skulle förmå dem att skrida framåt.
Lägret vid Gunt var redan i ordning, då vi nådde
platsen. Min första omsorg ägnas alltid åt valparna.
Under den första timmen af dagens marsch gnälla de
och finna mulans rörelser högst obehagliga, men snart
domna de af för den vaggande gången. Man har knappt
släppt ut dem ur vidjekorgen, förrän de äro i lufven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free