Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vägen till Leh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
riktigt festligt mellan bergen, och jag undrade, om Tibets
lamakloster någonsin skulle hälsa mig med ett lika vän-
ligt välkommen. Vid inträdet till byn stodo ett trettio-
tal kvinnor i sina bästa kläder, pälsbrämade, brokiga
kappor, skygglappar, intimt hoptrasslade med hårets
flätor, och turkoser på hjässan. Alla bymännen äro ute
och bilda en pittoresk grupp kring musiken, hvars flöjter
och trummor stämma upp en öronbedöfvande låt.
På eftermiddagen gingo vi upp till tempelklostret,
vid hvars hufvudport priorn och munkarna mötte. De
förde oss till klostrets öppna gård, omgifven af åldriga
byggnader, tjortens och flaggstänger. Utsikten härifrån
är storartad öfver den dal, som sjunker ned mot Indus.
Under tunga molnmassor och i ett fint regn tråddes nu
en besvärjelsedans af sju munkar, klädda i anskrämliga
masker af vilda djur, afgrundsandar och vidunder med
skrattande mun, betar till tänder och stirrande hemska
ögon. De brokiga kjortlarna stå ut som klockor under
dansen, och hela tiden ljuder den bisarra musiken. Men
hvad munkarna måtte ha tråkigt här i sitt frivilliga fängelse !
Deras enda förströelse tyckes vara att bjuda ut sin re-
ligiösa fanatism åt passerande främlingars nyfikenhet.
Knappt har man lämnat byn, förrän det bär bråd-
stupa ned genom den smala och trånga, vilda dalklyfta,
som leder till Indus. Dess djupt inskurna älf passeras på
små trefliga träbroar, och efter ett par timmar rider man
som genom en port ut i den stora ljusa Indusdalen och
har den berömda floden framför sig. Den är kunglig att
skåda och en god stund stannar man å den gungande
träbron för att betrakta de oerhörda vattenmassorna, som
med sin väldiga tyngd och sitt strida lopp allt djupare
gräfva ut dalrännan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
