Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Vägen till Leh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74-
ett annat rum bodde Robert, och på en öppen skuggig
balkong var det meteorologiska observatoriet ordnadt. På
nedra botten regerade Manuel och de båda radjputerna, på
gårdsplanen var ett ständigt gående och kommande af
leverantörer och nya tjänare, och intill trädgården grän-
sade vårt stall, där de nyförvärfvade hästarna radades
upp under bar himmel.
Leh är den sista anständiga ort, man berör på vägen
till Tibet, och här skulle också den sista utrustningen
göras. Intet fick försummas; om vi glömde något, skulle
vi aldrig kunna få det mer. Här rullade också rupeernas
silfverström utan afbrott, men jag tröstade mig med att
vi snart skulte nå trakter, där man med bästa vilja i
världen inte skulle kunna göra af med en enda. En stor
karavan suger pengar som en vampyr, så länge man
är i bebodda och odlade trakter, men sedan alla för-
eningsband med mänsklig kultur blifvit afskurna, får den
förtära sig själf; den tynar därför småningom bort och
går sin undergång till’ mötes. Så länge någon möjlig-
het finnes kvar, låter man därför djuren äta sitt lystmäte;
den bästa klöfver, som kan fås, måste anskaffas och både
hästar och mulor skötas så väl, att de sedan länge kunna
lefva på sitt eget hull och stå ut med de väntande stra-
patserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
