Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De sista förberedelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
män, som han föreslog mig att taga i min tjänst. Att finna
dem, som voro villiga att följa med var ingen konst,
ty hela Leh hade kommit, om det bara fått. Svårig-
heten är att gallra och blott taga dugligt folk, som fyller
sina platser och förstår att sköta sina åligganden.
Det var en rätt högtidlig stund, då karavanens stam-
trupp samlades i min trädgård, men skådespelet fick en
viss humoristisk anstrykning, när Muhamed Isa, tvärsäker
som en världseröfrare, stegade fram för fronten och mön-
strade sina legioner. På min begäran hade kapten Patter-
son infunnit sig för att se på gubbarna, och han höll till
dem ett förmaningstal och påminde dem om, hur viktigt
det var för dem själfva att de tjänade mig väl. Deras
lön fastställdes till 15 rupees i månaden, och de fingo
alla ett halft års lön i förskott; detta belopp åtog sig
Rev. Peter vänligt att distribuera bland de borttågandes
familjer. Till slut lofvade jag dem 50 rupees hvar i
gratifikation, om de skötte sig väl, samt förband mig att be-
kosta och betrygga deras hemfärd till Leh från den punkt,
där vi en gång skulle skiljas.
Efter hand som berättelsen fortskrider skall jag få till-
fälle att presentera dessa män för läsaren. Förutom den
redan omnämnde Sonam Tsering, som tjänat under Deasy
och Rawling, vill jag nu blott nämna den gamle Quffaru,
en gubbe med stort hvitt skägg, som var med på Forsyth’s
ambassad till Jakub Bek af Kaschgar för 33 år sedan.
Han hade sett den store Bedaulet (»den lycklige») i all
hans pomp och ståt och hade mycket att berätta om sina
erfarenheter under Forsyth’s berömda resa. Jag drog
mig för att medtaga den 62-årige Guffaru, men han bad
så vackert att få följa med, han var Muhamed Isas vän och
han var så fattig, att han eljes icke kunde lefva. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
