- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
96

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Uppbrott mot Tibet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96
Först nu hade den nya resan börjat på allvar och
vi voro på väg mot det förbjudna landet. En hel kedja
af svårigheter och hinder hade jag måst arbeta mig ige-
nom för att komma så långt som till denna första dag.
I Batum rådde full revolution, i Mindre Asien hade sul-
tan Abdul Hamid skänkt mig en säkerhetsvakt af sex
hamidieh-kavallerister till skydd mot röfvare, i Teheran
yppade sig redan då revolutionära böjelser, i Seistan här-
jade böldpesten på ett fasansfullt sätt, och, värst af allt,
i Indien hade jag mötts af ett oblidkeligt förbud att öfver
hufvud taget gå in i Tibet från indiska sidan. Sedan
följde allt det onödiga trasslet i Srinagar och’ på vägen
tilli Leh och den ömkliga historien om det kinesiska pas-
set, som aldrig behöfdes, men som kostade så mycket
besvär. Det påminde om den där sagan om riddaren,
som hade att öfvervinna en mängd ohyggliga odjur och
vedervärdigheter innan han nådde upp till prinsessan på
glasbergets topp. Men nu hade jag ändtligen alla byrå-
krater, politici och andra bråkmakare bakom mig, nu
skulle hvarje dagsled aflägsna oss alltmer från den sista
telegrafstationen, Leh, och sedan väntade den stora fri-
heten.
Den 15 augusti var det på dagen 21 år sedan jag
börjat min första färd i Asien. Hur skulte nästa år te
sig; skulle det bli en kulmination eller en tillbakagång,
skulle motigheterna fortfara eller tibetanerna visa sig vän-
ligare än européerna? Jag visste det icke; för mig var
framtiden lika dunkel som Indusdalen, där tunga moln-
massor nu sväfvade kring bergen och regnet trummade
på tältduken. Vi läto det regna och gladde oss däråt,
ty om nederbörden sträckte sig långt in öfver Tibet,
skulle betet bli frodigare och källorna ymnigare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free