Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Uppbrott mot Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
drifva sitt spel och solen ännu ej fått bukt med snön; ännu
kvarligga rätt stora snöflak och från deras bräm sila klara
rännilar, vid hvilkas kanter frodas saftig mossa och gräs,
fint som en matta. Van som man är vid värmen i
Indien, känns det kallt att stiga upp, medan snöhagel
liknande sockerpullor smattra mot tältet. En biåsvart korp
sitter på ett block, gör en lof ibland för att se efter
{y
-Agy’’*– -■>.
".c. ’— -’ 2
— <^X 23» <3
Öv *’ Ä
// Äk .
telB
Vägen upp till Tjang-la, sedd från Singrul.
hvad vi lämnat, smackar och klunkar med ett klingande
ljud och tyckes vara belåten med morgonens fångst.
Tungt och långsamt arbeta sig hästarna och mulorna
upp i sicksack genom detta evigt gråa granitgrus och mel-
lan hindrande block. Vår trupp är betydligt förstärkt, ty
djuren behöfva hjälp i backarna och bördorna glida. Det
fordras särskildt konstruerade lungor och bröstkorg och ett
starkt hjärta för att som våra kulis gå i dessa höga backar
med en tung börda på ryggen. Allt högre bär det mot
passet i den väldiga kedja, som skiljer Indus från dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
