Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Öfver Kara-korums kam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Öfver Kara-korums kam.
Den 1 september hade vi en hård dag. Marken låg
hvit och himlen såg hotande ut, men en smal blå linje
i söder ingaf oss förhoppningar om vackert väder. Upp-
brottet skedde tidigt, och då jag stigit i sadeln, såg jag
hela den trånga dalfåran före mig fylld af karavanens
olika afdelningar. Då jag öfverlämnade mitt tält åt dess
öde, det vill säga åt Tsering och männen från Indien, rökte
ännu våra öfvergifna lägereldar, och det nya kumlet stod
svart emot snön. Med en viss spänning lämnade vi lägret
n:r I, ty nu nalkades vi på allvar vilda trakter och skulle
öfver ett förstklassigt pass, som ingen af mina män kände
till, men som de kallade Tjang-Iung-jogma; det är beläget
något öster om det pass, som finnes angifvet på den stora
engelska kartan öfver nordöstra Ladak, och så vidt jag
vet har det aldrig förut användts af någon resande.
Strandterrasserna upphöra småningom i dalen, och
där de någon gång synas, äro de blott ett par meter höga
och deformerade af ständiga ras. Vår kosa går åt nord-
ost. Framför oss aftecknar sig en krithvit sadel, nu badande
i sol; vi tro den vara passet — men nej, mulåsnorna ha
svängt åt ett annat håll, det synes på deras spår i snön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
