- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
147

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Till »Lake Lighten»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147
fingo därför tillbringa natten i det fria, i köld och utan mat.
De voro därför ganska medtagna, då de följande morgon
upphunno oss med alla de förrymda hästarna i behåll.
Jag höll därför en straffpredikan för nattvakterna och
sade ifrån, att något sadant icke fick förekomma mer;
ty djuren tröttades däraf och utsattes för vargars angrepp,
medan marschen försenades. I själfva verket var det dock
underligt, att vi ännu förlorat blott en mula och två
hästar.
Och så bar det vidare mot öster, alltjämt i samma
väldiga längddal. Floden blir mera vattenrik ju högre
upp man kommer, ty längre ned går vattnet förloradt
genom afdunstning och insipprande i marken. Till höger
fortsätter den röda konglomeraten och sandstenen, till
vänster grön skiffer. Midt i sterila dalen passerade vi
en liten ringförmig oas af gräs, liknande en atoll i oce-
anen. Dagens storm medförde regn och snöslask; vid
middagstiden hällregnade det och termometern visade
+ 3,9°. Allting var obehagligt blött och klafsigt, då vi
lägrade, och det var icke godt att få eld i det fuktiga
bränslet. Men nu snöade det och frampå aftonen var lan-
det åter vinterhvitt. Förgäfves hade vi hoppats att komma
öfvei den tröskel, fran hvilken Lake Lighten skulle synas.
Enligt Wellbys karta kunde det icke vara mer än ett par
dagar dit, men äfven på långt håll borde sjön, om för-
hållandena voro gynnsamma, synas.
Genomisande östlig vind rådde dagen därpå. Den
blef kall och rå, då den svepte öfver de nattkalla snöfälten,
och det ruskiga vädret var icke blott kroppsligen obehag-
ligt, utan verkade också andligen nedstämmande, så att
man satt och dåsade i sadeln, sömntung och likgiltig och
längtade efter aftonens glödfat. Antiloperna voro djärfvare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free