- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
164

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I storm på sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164
att sjön bortom gula udden är lika stor som i väster;
allt har varit en synvilla, vi skola ej nå östra stranden,
förr än mörkret fullkomligt fallit på; vore det icke bättre
att landa och invänta dagningen! Jo, låt oss landa i
lä om udden! Solen sjunker, stormen ökar alltjämt, man
hör hur den tjuter i de vilda klipporna i söder, pulveri-
seradt skum står som kometsvansar från vågtopparna,
det är en ytterst kritisk och spännande situation. Stoft-
molnen ha försvunnit, man skönjer otydligt den västra
horisonten. Som ett klot af glödande guld nalkas solen
dess rand och ett hemskt förtrollande sken gjuter sig
öfver hela nejden. Allt är rödt utom den svartblå, hvit-
randiga sjön. I öster uppstiger natten, mörkviolett med
sina skuggor bakom bergen, men de östra klipptänderna
och den länge dominerande toppen T med dess blanka
snöfält stå eldröda mot den mörka bakgrunden, liknande
vulkankäglor af glas, inifrån upplysta af glödande lava-
strömmar; på sin brådskande färd emot öster äro ett par
sönderrifna skyar skarlakansfärgade, i fägring täflande med
snöfälten och gletscherna under dem ; seglet skiftar i rosa
och på vågornas kammar dallrar skummet i purpur, som
om vi jagades bort öfver ett haf af blod.
Solen går ned; då hvitnar seglet och vågskummet,
och snart äro blott de högsta snöfälten ännu bärare af
aftonrodnadens afsked från jorden. Natten tar ytterligare
ett steg mot väster, och den sista ljusglimten, en sista
skymt äf den flyende dagen, slocknar på topparna i sydost.
Rehim Ali kryper ned på botten af båten, medan
vi gungande, vaggande och krängande skjuta fram mot
udden. Ännu äro alla konturer skarpa och tydliga. Jag
styr båten ut från bränningen kring udden och tvekar
ett ögonblick; att gå in i lä vore lätt; men nej, nu går

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free