- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
206

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stora förluster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206
bundna växelvis med hufvud mot hufvud, så att de värma
hvarandra i en enda kompakt klunga.
Röd som blod steg fullmånen upp öfver bergen i
öster, liknande en hemlighetsfull eldkula. Han bleknade
hastigt, ju högre han kom, och snöbergen lyste hvita som
den hvitaste rök från en ångbåt. Kvällen var lugn och
det var lätt att hålla tältet varmt. Kölden sjönk likväl
denna natt till —22,3° och alltjämt saknades Rabsang. Vi
började frukta att han blifvit uppäten af vargar.
Åtföljd af Schukkur Ali återkom han dock följande
morgon, men utan att ha funnit hästen. Länge hade han
följt dennes irrande spår, och vid stranden af den lilla
sjön hade han i sanden kunnat läsa skildringen af en tragisk
händelse af nästan dramatisk effekt. Af spåret kunde han
nämligen förstå att hästen sprungit för brinnande lifvet,
ty på båda sidor hade han varit förföljd af en skara vargar.
De hade jagat ut sitt offer på en smal slamudde, som
slutade i en spets. Af hästen fanns här blott ett enda
spår, hvilket ledde ut i själfva spetsen af udden och
sedan försvann i sjöns långgrunda botten. Men af varg-
arna funnos dubbla spår; de hade vändt om vid udden.
Deras plan hade tydligen varit att öfverrumpla hästen
på udden, där han icke längre kunde komma undan, men
de hade missräknat sig. Rabsang tyckte att spåret efter
deras återtåg såg långsamt och snopet ut. Ty hästen,
ensan; och hjälplös som han var och drifven till för-
tviflan af den hemska död, som hungrig och vild gapade
bakom honom, hade fortsatt ut i vattnet och föredragit
att drunkna framför att falla i sina förföljares klor. Ej
en blodsdroppe syntes. Men hade han försökt simma
öfver sjön, skulle han säkert fått stelkramp och dött, och
hade han försökt att simma tillbaka, så hade vargarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free