- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
215

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I okändt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215
rödbrun och sticker bjärt af mot den gråa sandmarken.
Ögonen äro redan utpickade af de sex korparna,’ som
sitta omkring honom likt svartbrödramunkar och hålla
likvaka öfver den stupade. Ett stycke längre fram synes
åter något misstänkt i karavanspåret — det är den sjätte
mulan. Hon har stupat under marschen och behöfde ej
halsskäras; hon är ännu mjuk och varm och hennes ögon
ha icke förlorat sin glans, men snart hitta korparna hit,
de följa karavanen som delfinerna i ett fartygs kölvatten.
För hvarje djur som stupar blir en »akterkappa» ledig
och kommer någon af kamraterna till godo. De be-
höfvas då den stora vinterkölden- kommer. Dagens båda
offer hade länge varit befriade från tjänstgöring, men de
få ändå hangla med tills de stupa, man hoppas ju all-
tid, att de skola krya på sig igen, men alltid förgäfves.
Spåret för oss in i mynningen af en dal, där vi snart
upphinna karavanen — alla djuren med hufvudet i en
bäck, de hade ju fått törsta så länge. Dalen bör komma
från ett pass och vi följa den uppåt. Den smalnar och
slutligen är den blott en 4 meter bred korridor mellan
kulisser af vertikalt stående skiffer. Vid bäcken låg en
hvitnad skalle af Ovis Ammon med vackra horn. Under
foten af en brant klippvägg vid vänstra dalsidan hade
vi lä mot den bitande blåsten och reste våra tältstänger.
Muhamed Isa vandrade upp med kikaren på en höjd midt
emot: »en labyrint af småberg» var den föga glädjande
rapport, han hade att inberätta. Vi hade nu förlorat
29 hästar och 6 mulor och hade 29 hästar och 30 mulor
i behåll. »De starkaste äro kvar,» tröstade Muhamed Isa
som vanligt.
Den 13 oktober. Med sina 21,8° beröfvade oss nat-
ten en häst och en mula. Deras ben skulle hvitna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free