- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
242

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Olycksdagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242
pas, som velat undandraga sig sina skattskyldigheter till
Devaschung eller regeringen i Lhasa.
1 hvarje fall verkade detta fynd i hög grad upp-
muntrande på oss. Sedan 65 dagar hade vi icke sett
en människa, och nu funno vi det första tecken, som tydde
på deras närhet. Alla blefvo upplifvade däraf, och sago-
berättaren i Muhamed Isas tält var på kvällen mera out-
tröttlig än någonsin. Han sjöng en sång, i hvars re-
fränger alla instämde. Nu skulle vi med spänd upp-
märksamhet iakttaga landet framåt, ty detta första män-
niskospår skulle säkert efterföljas af andra.
I hårdaste sydväststorm drog karavanen den 28 okto-
ber vidare mot OSO. En mula hade dött på natten,
och vi hade således 36 lastdjur kvar, men sedan den
senaste mönstringen hade provianten krympt med nära tre
bördor. Äfven vid detta läger kvarlämnades några onödiga
saker. Själf slopade jag »Sonja» af Blicher-Clausen. Ro-
bert och jag sutto vid morgonelden, medan männen sad-
lade våra hästar, och jag roade mig med att taga sönder
boken blad för blad och att kasta hela luntan i luften,
hvarpå de flygande bladen jagades i väg med förtviflad
fart mot nordost. De tio korparna undrade hvad det var
för slags flygfän, men makade sig blott litet åt sidan,
hundarna uppgåfvo snart ett försök till förföljande, men
en af Tserings lasthästar blef så häpen, att ’han satte
af i fullt sken uppåt kullarna, Och det tog en god halftimme
att fånga in honom igen. Under tiden fortsatte »Sonja»
att flaxa öfver berg och dalar, och jag tyckte det var rätt åt
henne, ty jag hade varit ledsen kvällen förut öfver att
hon for ifrån sin beskedlige man. Vi undrade när och
hvar dessa jäktande blad skulle komma till ro efter att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free