Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I vildjakens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
I vildjakens land.
Efter en natt med —27,2° bröto vi tidigt upp den 29
oktober för att så snart som möjligt finna vatten åt de
törstiga djuren. En liten sjö och ett par källor som passe-
rades voro stenhårdt tillfrusna; vid den ena låg skallen
af en jak, hvars hals tydligen blifvit afskuren med knif;
ännu ett par eldstäder sågos och vid lägret L en stig, som
dock lika väl kunde ha blifvit upptrampad af vildjakar.
Vi nalkades dock tydligen människor, och ofrivilligt spa-
nade vi efter svarta tält. Vid lägret var japkak ■— eller
»burtse» såsom denna planta kallas i Ladak — mycket
ymnig och hela fång insamlades däraf. I våra båda stora
grytor smältes isen från en närbelägen källa, och hvart
och ett af våra djur fick dricka en och en half hink; hela
eftermiddagen och kvällen åtgick därtill.
Dagen därpå hade stormen ökat i styrka, och jag
måste uppbjuda all min viljekraft för att kunna använda
händerna vid kartritningsarbetet. Man blir tillintetgjord,
förlamad och upphör att tänka redigt, man är som jord-
råttorna, hvilka skynda från hål till hål för att få skydd
mot blåst och köld. Ett par gånger stannade vi för att
göra upp eld i små raviner. Ett stycke bortom ännu
en liten sjö syntes karavanmännen hopkrupna kring en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
