Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I vildjakens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
stenarna kunde askan lika väl ha kallnat i går. Vi stiga
upp öfver besvärliga kullar, från hvilkas höjd det bär
brant ned i en fåra, som mynnar ut i en stor dal, om-
gifven af eldröda, bullformiga höjder. Vi lägrade på
en plats, där flera tibetanska tält hade stått; de flesta
hade skyddats med små stenblock, lagda i kvadrat. En
mera omsorgsfullt byggd stenmur förrådde en höfdings
/*-1
Mil V
r -v.
Il
Den vilda jaken. Till vänster står skytten, Tundup Sonam.
tält. Marken innanför muren var meterdjupt urholkad
och där kvarlågo ett par utslitna filtstöflar och en trasig
träkopp. En bit därifrån hade väl tjugu tält varit upp-
slagna, sålunda en hel by. I närheten märktes också en
mängd gropar i marken, hvar och en med en sandhög
vid sidan. Sanden var guldförande och det var icke
vanliga nomader utan guldsökare, som hvarje sommar
plägade komma hit för att gräfva. Men därvid medtaga
de jakar och får, och mellan tälttomterna låg marken
också alldeles svart af fårspillning.
Det gnisslar så trefligt mellan tänderna, då jag äter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
