- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
251

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I vildjakens land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251
Den 7 november förde oss utmed sjön; till höger
hade vi branta berg med otäcka käglor af skarpkantigt
grus. Två hjordar om nio och fem individer af Ovis
Ammon hoppade i kungliga och djärfva språng bland
dessa glatta, branta klippor. Harar förekommo i mängd
och på flera ställen syntes murmeldjurens hål i marken,
men deras invånare sofvo sin vintersömn. Ett par tibe-
tanska rösen visade att vi ännu voro på rätt väg, det vill säga
den, som guldsökarna använda. Vid stranden var en
fårfållas mur konvex åt söder; vi hade sett en dylik
vid förra lägret, konvex åt norr. Då de alltid läggas så,
att muren skyddar fåren mot den förhärskande vinden,
kan man ta för gifvet, att berget i väster förorsakar en
vindklyfning. •
Nu lämna vi detta bergparti på höger hand och
komma ut på sjöns södra strandslätt, öppen och vidsträckt.
Där gick en hjord om femtio jakar i bet. Tjugu antiloper,
som sannolikt blifvit skrämda af karavanen, korsade vår
kosa diagonalt, på väg till sjön. De stannade och tittade,
men så tänkte väl föraren att det var bäst att raska på, ty de
satte af i elastiska språng, lika lätt som skyarnas skuggor
glida öfver jorden. Marken är stenhårdt frusen och vi
förvillas ideligen af vildåsnornas spår. Men ändtligen
fick Rehim Ali, som till fots gick främst, hjälp af röken från
lägret LVI. Snart framträdde tälten och alla detaljer i
lägret och vi hade icke många minuter dit. Men det
kunde ha blifvit långt nog för någon af oss, om det velat
sig illa.
Omedelbart väster om tälten gingo våra djur i bet,
och helt nära dem syntes en stor svart jak. Rehim
Ali gjorde oss uppmärksamma på besten, men vi brydde
oss icke om honom ; jag tog min sista pejling på tälten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free