Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I vildjakens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
att uppehålla jaken, men han märkte den icke. Så slet
jag af mig lifgördeln i tanke att ta af mig pälsen och med
höger hand sänka den öfver jakens ögon för att blända
och trassla bort honom, just i det ögonblick då han
gjorde sig i ordning att borra hornen i hästens buk och
att spänna sina nackmuskler till det dödande kastet. Om
en sekund skulle jaken lyfta hästen, knäcka min ryggrad
och trampa in min bröstkorg — jag tyckte mig redan
höra hur det knakade och knastrade däraf, och det
hade nog varit rätt åt mig, då jag förorsakat alla de
djur, vi lämnat efter oss, så många lidanden. Jag hann
dock aldrig mer än att öppna pälsen, då jag hörde ett
sönderslitande skrik af förtviflan, vände mig hastigt om,
såg Rehim Ali med uppsträckta armar handlöst störta till
marken och jaken kasta åt sidan för att rusa på honom.
Han låg då som en liflös massa, och jag såg jaken med
sänkta horn och den blåvioletta tungan hängande ute i
ett moln af damm rusa öfver honom. Nu durkade häs-
tarna, och jag hade all möda i världen att hålla in min
hvita ladaki. Då jag en sekund senare vände mig om,
syntes jaken, omgifven af sitt stoftmoln, fortsätta nedåt
dalen.
»Låt oss vända för att se, om det finns en gnista lif
i Rehim Ali och om han kan räddas,» sade jag.
»Master, det är farligt, jaken är ännu nära och kan
vända om. Muhamed Isa och alla de andra komma
springande från tälten för att ta hand om Rehim Ali.»
Men jag hade redan vändt och red fram till den
fallne. Han låg framstupa med utsträckta armar. Både
Robert och jag trodde att han var död. Men då vi voro
hos honom och hade suttit af, vände han sakta på hufvu-
det, alltjämt med samma fasa i blicken, slog utåt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
