Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I vildjakens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Den 28 november — 27° på natten. Man tycker
att temperaturen borde sjunka då vintern skrider framåt,
men den håller sig tämligen konstant, hvilket till en icke
ringa del beror därpå att vi gå mot söder. Från ett litet
pass nådde vi en ny längddal, där landet såg öppet ut
mot sydost. Trakten var oerhördt rik på vildt, öfverallt
var marken korsad af spår, och ett par närgångna jakar
framkallade hos oss en större känsla af respekt än förut;
på sex ställen syntes stora hjordar af vildåsnor; en af
dem, som flydde i vår närhet, beskref ett elegant ytter-
skär; äfven antiloper betade på slätterna. Vid dagens
lägerkälla funnos färska eldstäder och en skyttemur,
bakom hvilken jägare vänta på sitt byte, då det kom-
mer för att dricka. En mula gick förlorad och vi hade
nu 16 djur af hvarje sort.
Ännu en dagsled förde oss öfver jämn terräng, och
öfver den stora hvita fläcken af okändt land nalkades vi
Bowers route i spetsig vinkel, ehuru vi ännu voro rätt
långt öster därom. En vildjak korsade vår bana, och
vi undrade om det var vår fi-ende från i förrgår. Först
då han fick väderkorn på oss, ökade han farten och
styrde rakt på fåren och deras herde, som voro framför
oss, men han gjorde dem intet för när. På den plats,
där vi uppslogo lägret LVIII, påträffades några blott ett
par dagar gamla eldstäder. Vår spänning och längtan
ökades dag för dag; nu kunde det icke vara långt kvar
till de yttersta utkanterna af det bebodda Tibet! Men
när jag från mynningen af mitt tält lät blicken sväfva
söderut öfver dessa ojämna, röda och svarta kammar,
med eller utan snö, tyckte jag mig se en hel här af
frågetecken dansa öfver dem, somliga i narrkåpa, hån-
skrattande åt oss, som utan eskort vågat oss in i hjärtat
17. — Transhimalaya. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
