Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Tio dagar på isen af Ngangtse-tso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
kalt’stående hvita figurer i alldeles klar mörk is; till formen
likna ’de, från hvilken sida man än betraktar dem, eklöf,
men uppifrån likna de stjärnor med fyra papperstunna
armar. På andra ställen ser man hela flak af hvit porös
is, inkittade i klar is, och kan däraf draga den slutsatsen,
att den tidiga vinterns första istäcke sönderbråkats af en
storm, -hvarpå flakep åter fastgjutits vid en senare, defini-
tiv ’isläggning. Genom långa smala sprickor har vatten
pressats upp och frusit i ända till meterhöga skärmar,
bildande fantastiska blad och kupor, ofta med knifskarpa
kanter och spetsar. Rabsang behöfver bara sparka en
port i dem för kälken, men dessa tunna ishäckar äro rätt
förvillande och försvåra bedömandet af afstånden.
I åtta vakar lodade vi, och det största djupet uppgick
till fattiga 9,so meter. Sjöbotten består af svart ler-
slam. Huggandet af en vak kräfde en god kvart; det
skedde med yxa och spett. Då det sista nypet gör hål i
botten, porlar det mörkgröna, klara, kalla vattnet upp och
fyller isgropen, och så släpps lodet ned i sin lina.
Den första lodlinjen hade tagit oss oskäligt lång tid,
till följd af alla afbrotten och ompackningarna i början,
och det var ännu en evig väg till stranden, då solen
gick ned i röda och brandgula moln. Men fullmånen var
uppe, klippudden syntes skarpt och tydligt och vi raskade
på. Isen hade nu blifvit obehagligt knottrig, och långa
stycken måste jag gå. Kallt, hvitt och ödsligt utbredde sig
sjöns istäcke åt alla håll, allt var så tyst och stilla och
vi hörde blott det susande ljudet af våra egna steg.
Om nomader tältade vid den strand vi nalkades, skulle
de bli storligen häpna öfver de svarta prickar, som syntes
ute på sjön. Men inga eldar tindrade i natten och inga
vargar tjöto denna kväll. I mörkret kunde vi icke göra
21. — Transhimalaya. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
