- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
333

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Tillbaka mot norr!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333
5: te infinna sig vid norra stranden, tre engelska mil öster
om lägret XCVIII; hvarom icke, fingo de själfva ansvara
för följderna. Muhamed Isa borde medfölja som tolk.
Nu tillspetsades situationen. Nu var det icke längre
tal om falskt alarm. Rapporter om vår resa hade skickats
till Lhasa, och vi voro hjälplöst i händerna på guvernören
af Naktsang. Jag hade uppskjutit afgörandet för att vinna
tid att utföra åtminstone ännu en lodningslinje. Vunne
jag intet annat i Naktsang, ville jag dock eröfra Ngangtse-
tso fullständigt. Sedan skulle det stora återtåget börja.
Den oerhörda spänning, i hvilken vi sväfvat den sista
månaden, hade nått sin höjdpunkt, och Ngangtse-tso skulle
bli vändpunkten på min resa genom Tibet. Jag riktigt
hörde hur det gnisslade och gnällde i gångjärnen, då de
stora portarna slogos igen framför de heliga böckernas
land, det förbjudna landet i söder.
Sent omsider bröto vi upp till lägret CIV, beläget strax
öster om lägret XCIX vid södra stranden.
Den 5 januari. Rimfrost klädde alla strån och stjälkar,
då vi tidigt styrde mot N19°O öfver isen. Dagen var
härlig och lugn, det kändes skönt, nästan varmt. Var
det våren? Är våren tidig i dessa sydligare nejder? Den
hade förefallit oss så aflägsen, att det icke lönade sig
att längta efter dess ljumma fläktar, vi som hade en hel
vinter af Tjang-tangs köld kvar i kroppen. Vi behöfde
mycken värme för att riktigt töa upp. Sjöisen väsnades,
trummade och smällde vildt under natten, men det var
icke därför jag sof så oroligt och illa.
Isfälten lågo här i långa vågor, skärmar af upp-
pressadt vatten, sköra som glas, korsades ofta och re-
gionvis utbredde sig vinddrifvet salt, hopadt västerifrån och
liknande nyfallen snö. Det största djupet på 10,7 kilo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free