Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Framåt genom det förbjudna landet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
»Hur kommer det sig att det blef så mörkt nyss,» frå-
gade jag; »det är väl Dangra-jum-tso’s gudar som vredgas
öfver att ni icke tillåter mig aflägga ett besök vid deras sjö.»
»Nej bevars, det är en stor hund, som går omkring på
himlen och ibland skymmer bort solen. Men jag och
Lama Lobsang ha hela tiden läst böner framför altaret
och haft rökelsestickor rykande inför gudabilderna. Ni
har ingenting att frukta, hunden har dragit sig tillbaka.»
»Skönt!» utropade jag och gjorde därpå ett förtvifladt
försök att förklara fenomenet. Robert fick hålla upp sitt
tefat som föreställde solen; jag hade två rupees som re-
presenterade jorden och månen kretsande i sina banor.
Hladje Tsering lyssnade uppmärksamt till Muhamed Isas
tolkning, smålog och nickade, men förklarade till slut,
att det där kunde vara bra nog för oss, men i Tibet
passade det icke alls.
I detsamma slogs tältfliken upp, Rabsang kom in
med andan i halsen och utropade:
»Posten har kommit!»
Robert och Muhamed Isa voro som om de hade
fått krut i kroppen och ropade : »Låt oss genast skynda ut.»
Jag satt stilla och måste ta fotspjärn för att inte visa hur
jag darrade af rörelse. Var det möjligt? Post hemifrån,
från Indien, från Gjangtse, kanske från Taschi Lama!
»Hvem har hitfört posten ?» frågade jag som om ingen-
ting händt.
»En man från Schigatse, åtföljd af två andra,» svarade
Rabsang.
»Hvar är han? Låt honom komma hit med post-
väskan !»
»Vi ha redan sagt honom det, men han svarar, att han
har stränga order att aflämna posten i sahibs egna händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
