- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
371

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Öfver Transhimalaya

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371
genom den okända värld af berg, som ännu skiljer oss
från den stora floden.
Sedan jag i största hast och med blåfrusen hand ritat
ett flyktigt panorama och inlagt de namn, vägvisaren
kunde gifva, skyndade vi ned utför de grusiga och del-
vis snöbetäckta sluttningarna på passets södra sida. Då
vi nått dalbotten med dess stora iskakor, sutto vi åter
till häst och mötte tre ridande tibetaner, som drefvo
åtta löshästar framför sig. Så fort de sågo oss, ändrade
de kurs och gjorde en stor omväg för att undvika oss.
Det var icke svårt att förstå, att de tillhörde något röfvar-
band, som här uppe på obanade stigar sökte komma undan
med sitt byte.
Hur skönt var det icke denna afton att ändtligen
hamna vid lägereldarnas värme och att under tyst be-
grundande låta blicken fara från klart månbelysta klipp-
kammar till dalbottens skuggiga svarta djup, där endast
vargarna finna hem i sina kulor. Det kändes som om
allt detta tillhörde mig, som om jag i spetsen för seger-
rika legioner eröfrat detta land och öfvervunnit alla för-
sök till motstånd. Å, hvilka glänsande legioner! Tjugu-
fem trashankar från Ladak, tio magra hästar och ett tjugu-
tal uttröttade jakar! Och ändå lyckades vi! Marius
kunde icke vara stoltare öfver sina triumfer i kriget mot
Jugurtha, än vi då vi hemburit vår första seger öfver Trans-
himalaya i Sela-la, detta höga pass, som nu i nattens tim-
mar låg och badade i månens sken likt en utpost på
gränsen till den öppna oändliga världsrymden.
Vår dagsmarsch den 29 januari var bara behaglig.
I den djupa, nedgående dalen hade vi lä mot blåsten
och vi gingo mest rakt emot solen och kände det som en
första påminnelse om vårens annalkande. Först rida vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free