Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Till Brahmaputras strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
bortom dem en nästan svart utlöpare med rik skulptur
af korta tvärdalar och ändå längre bort en mörkgrå för-
grening. De tyckas alla utgå mot väster från den vatten-
delare, som vi alltifrån Sela-la anat öster om vår route.
Sådant hade vi dock sett förr oräkneliga gånger. Men
högt öfver den mörkgråa ryggen reste sig en värld af
berg, som snarare tycktes tillhöra himlen än jorden, så
lätt och luftig sväfvade den öfver den öfriga jorden under
en tronhimmel af hvita skyar. Den är så aflägsen, att
alla dess detaljer försvinna, och den höjer sig som en
gigantisk mur i en enda sammansmältande ljusblå nyans,
som dock har en något starkare valör än himlens. Grän-
sen mellan båda de ljusblå fälten är dock skarpt mar-
kerad genom en ojämn linje i bländande hvitt, ty det
är Himalayas snökrönta toppar, vi se framför oss, och
bortom dem ligger Indien med sin eviga sommar. Det
är de nordligaste Himalaya-kedjorna på gränsen mellan
Tibet och Buthan, vi skåda. Mellan dem och vår tämligen
närbelägna mörkgrå kam öppnar sig, liksom ett svalg,
en oerhörd spricka i jordskorpan — det är öfra Brahma-
putras eller Tsangpos dal. Själfva floden synes icke ännu,
men vi känna, att vi icke ha långt kvar till målet. Ack,
alla dessa otäcka kedjor och pass, vi öfvervunnit i Tjang-
tang, där de döda hästarna ligga som vägmärken och
utvisa den kosa vi tagit, nu äro de bakom oss alla, och
blott ett enda bergssystem skiljer oss ännu från Indien —
Himalaya. Man blir alldeles tyst inför denna syn, och
det förefaller mig så underligt att vi lyckats framtränga
så långt.
Tsering och Bolu nå passet med den lilla karavanen.
De falla ned vid röset och läsa böner, och Tsering rifver
en trasa ur sin slitna rock för att hänga den som offer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
