Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Till Brahmaputras strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
ser man som från fönstren i ett galleri den betydliga bi-
dalen So, från söder utmynnande i Tsangpo. Af regnet
har leran på sina ställen blifvit fantastiskt utmodellerad
till ett par meter höga pyramider, liknande en skog
af väldiga murklor. Vi möta bönder, barhufvade och
svarta, drifvande lastade hästar och åsnor framför sig,
kvinnor och barn med korgar på ryggen, innehållande
bränsle eller rotfrukter. En ensam käring satt gränsle och
skumpade på sin åsna, en herreman till häst ledsagade
sin maka, några landtmän gingo hvisslande bakom ett
halft dussin kor, lastade med hela vålmar af hö, en skara
män och kvinnor i pittoreska dräkter af gult, rödt och
blått voro pilgrimer på väg till de stora nyårsfesterna i
Taschi-lunpo, som äfven mina ladakis sedan länge hoppats
att få vara med om. Ty åt öster rör sig trafiken, och vi
möta blott sådana, som hafva angelägenheter från by till by.
Vägen leder nu öfver ansvämmadt land, som om som-
maren står under högvattnet och tvingar de vägfarande
att följa bergssluttningarnas fot. Äfven nu är Tsangpo
imponerande, och vi rasta en stund vid dess strand, som
nu för första gången tangeras af vår väg, och det är också
första gången i mitt lif jag dricker af Brahmaputras heliga
vatten. Blågrönt, nästan alldeles klart, glider det ljudlöst
och sakta i en samlad fåra emot öster, under det att
fiskar då och då spritta och slå i vattenbrynet. Endast
en ytterst tunn isskorpa binder vattnet vid stränderna,
men ibland kommer ett isflak singlande, skimrande som
bergkristall. En flotte, lastad med korn, drifver just förbi;
den skall till stora salutorget i Schigatse och försvinner
snart vid nästa krök, då navigatörerna passa på med sina
långa stakar — det var en syn som påminde om min
färd på Tarim 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
