Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Munkar och pilgrimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
tryck på åskådaren. För oss betydde de dock en rundlig
väntan, och vi gingo därför till femte storlamans graf, hvars
dekorativt präktiga portal jag ritade af. Jag hade knappt
slutat, förr än Tsaktserkan kom och förkunnade, att hans
helighet väntade, hvarför vi skyndade uppför trappsteg-
arna igen och passerade alla dessa vanliga grupper af
röda munkar, som stryka omkring öfverallt och tyckas
ha mycket litet att göra. På stora gården gjorde man för-
beredelser till disputationsfestens firande.
Nu var blott Muhamed Isa med, och Taschi Lama
mottog oss i samma halföppna loft som sist. Han var
lika älskvärd och tjusande som då och förde samtalet på
fjärran länder, långt bortom detta så hermetiskt tillslutna
Tibet. Nu talade han dock mest om Agra, Benares,
Peschawer, Afganistan och vägen från Herat till Khajber-
passet. »Hvad ligger väster om Jarkent?» frågade han.
»Pamir och Turkestan.»
»Och väster därom?»
»Kaspiska hafvet, som korsas af stora ångbåtar.»
»Och väster om Kaspiska hafvet?»
»Kaukasien.»
»Och hvart kommer man, om man alltjämt fortsätter
åt väster?»
»Till Svarta hafvet, Turkiet, Ryssland, Österrike, Tysk-
land, Frankrike och så till England, som ligger ute i
världshafvet.»
»Och hvad finns det väster om detta världshaf?»
»Amerika, och så åter ett världshaf och sedan Japan,
Kina och Tibet igen.»
»Världen är oändligt stor,» sade han tankfullt och
nickade med sitt vänliga leende.
Jag bad honom komma till Sverige, där jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
