Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Ströftåg i Taschi-lunpo. — De dödas väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
En dag, när jag länge suttit och pratat i den foto-
graferande lamans cell, var det redan kolmörkt då vi
ginge hem. Liksom så ofta förr passerade vi ingångsporten
till Namgjal-lhakangs förgård, den tempelsal, där vi en
gång bjudits på förfriskningar af Taschi Lama. Där på-
gick som bäst en nattlig gudstjänst, och vi gingo förstås
in och tittade. Belysningen var mera mystisk än vanligt,
men man kunde åtminstone se något så när, då man kom
in direkt ifrån mörkret där ute. Munkarna sutto på
sina långa röda divaner och aftecknade sig som svarta
silhuetter mot den ramp af ett fyrtiotal ljuslågor, som
brunno i smörskålarna på altarbordet. Piedestalernas för-
gyllda lotusblad voro bjärt belysta och de gula siden-
skynken, Tsong Kapas bild håller i sin hand och som
likt girlander hänga öfver till granngudarna, framträdde
äfven skarpt. Men bildens högre partier förtona i mörk-
ret uppåt taket, och Tsong Kapas ansikte med svällande,
rosiga kinder och hans breda, platta, näsa belyses under-
ifrån, så att man icke känner igen hans leende från dags-
ljuset. De fyra brokigt målade kolonnerna i salens midt
stodo svarta mot altarrampen. Munkarna buro gula kap-
por och sutto barhufvade och sjöngo sina melankoliska
litanior, tid efter annan afbrutna af ringklockornas pingel
och tempeltrummornas dån. Till en början träffar trum-
pinnens läderboll det spända skinnet i långsam takt, sedan
allt hastigare och stannar slutligen plötsligt. En munk-
rabblar i stigande och fallande tonvågor och med en
virtuosmässig fart »om mane padme hum», och de andra
stämma i —• ett slags responsorium. Recitationen öfver-
går till ett fortlöpande surr, där man endast hör stafvelsen
»om mane»; ibland uttalas med högre stämma och lång-
samt ordet »lama». Hela ritualen verkade mystisk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
