- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
528

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Ströftåg i Taschi-lunpo. — De dödas väg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

528
sedan, då en koppepidemi gick i Schigatse, utfördes dag-
ligen 40 eller 50 lik. Man nöjde sig då med att, sedan
gamarna fått sitt lystmäte, begrafva de öfriga, insvepta i
tunna skynken.
Man tycker att den döende borde rysa vid tanken på
att i och med detsamma dödsrikets portar öppna sig för
honom, den kropp, med hvilken han lefvat sitt lif i så
intimt sällskap, som han varit så rädd om och sökt skydda
mot fara och sjukdom, ja mot minsta skavank, skall öfver-
antvardas åt ett så barbariskt behandlingssätt. Men sanno-
likt tänker han väl i sina sista ögonblick mera på sin
själ och adderar de goda gärningar, han gjort, och de
millioner manes, han rabblat upp.
Tibetanernas begrafningssätt och deras förhållande
till de döda saknar sålunda hvarje fläkt af poesi. Islams
barn gå till sina älskades grafvar och gråta ut sin sorg
under cypresserna, men tibetanerna ha inga grafvar och
inga grönklädda kullar, där de kunna ägna en stund åt
minnet af en försvunnen lycka. De gråta icke, ty de
sörja icke, och de sörja icke, ty de ha aldrig älskat,
och hur skulle de kunna älska en hustru, som de ha
gemensamt med andra och där det alltså icke finns rum
för begreppet trohet. Familjebanden äro lösa och osäkra,
en bror följer icke sin bror till grafven och en man icke
sin hustru, än mindre sitt barn — han vet ju ej ens om
det är hans eget. Och för öfrigt är ju liket i och för
sig ett värdelöst hylle, och äfven om en moder älskat sitt
barn, så känner hon icke skuggan af pietet för dess döda
kropp och icke mera afsky för dödsbödelns knif än vi för
läkarens vid obduktionsbordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free