Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Raga-tsangpo och My-tju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
kik föröfver. På strandstigen springa några af våra lada-
kis för att varsko om verkliga faror hota.
I flygande fart rusar båten utför floden. Roddaren
sitter tyst med sammanbitna tänder och stadigt fotspjärn
och knyter sina valkiga händer så hårdt kring årornas
handtag, att hans knogar hvitna. Vi hade redan lyckligt
klarat oss genom flera forsar och gledo vackert öfver en
lugn bit med mörkgrönt vatten. Då hördes framför
oss det varnande bruset af nästa fors, starkare än förr,
och där stodo ett par ladakis hojtande och gestikulerande.
Jag reste mig i båten och såg att Dok-tju delade sig i två
armar, där vattnet skumhvitt vräkte mellan skarpkantiga,
svarta block. Stället såg oframkomligt ut, passagerna
mellan stenarna voro alltför trånga för båten, hvars
botten hvar som helst kunde rifvas upp af försåtligt
dolda block; öfver flera af dem hvälfde sig vattnet ljus-
grönt i kupor som splittrade sig i skummande stänk där-
nedanför. »Går det här lyckligt är det bra,» tänkte jag,
men lät roddaren hållas. Vi voro redan inne i den ström-
sugning, som icke tål något motstånd, och allt fortare gledo
vi ned mot de båda forsarna. Med ett par kraftiga årtag
tvingade roddaren båten in i den vänstra armen. La-
dakis stodo häpna på stranden och väntade på vårt skepps-
brott, då de skulle skynda ut i forsen och söka rädda
oss. Så tornade vi mot ett första block, men roddaren
tvingade ut båten i djupaste strömmen och lät den stjälpa
öfver ett litet fall, bortom hvilket vi fingo en törn på andra
sidan. Nu vidgar sig farvattnet, men blir också grundare,
och hela vägen skrapar båten i botten, dock lyckligtvis
blott med kölen och utan att slå läck. Och strömmen är
stark nog att skölja oss vidare öfver sten och grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
