Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Vägen upp till Linga-gumpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Och hela tiden är denna grotta uppfylld af de på
divanerna sittande munkarnas högmässosång, sjungen i
rytmiska vågor, stigande och fallande, lik böljornas gång
och likt vågornas sång emot stranden. De sjunga unisont
och följas åt obrottsligt, utan att anstränga sig, men otroligt
fort. Där äro gubbar med sprucken stämma och män
i sin ålders fulla kraft, där äro ynglingar och gossar med
klara och ungdomliga röster. Det är som ljudet af hästar,
som hastigt trafva öfver en oändligt lång träbro; munkarna
klappa i händerna, alla på en gång, då är det som om
Linga-gumpa uppifrån.
hästarna kommit ut på en stenlagd gata; men i nästa ögon-
blick äro de på bron igen och konsonanterna trilla som ärter
monotont från deras läppar. Tid efter annan höjer sig
en bas ur sorlet och utropar: »laså, laså» (en tacksägelse-
formel). Under en kort paus bjudes te. Och så bär det
af igen. Ingen extas, ingen öfverilning, takten ökas ej,
det går i samma jämna, hastiga traf hela tiden. Några
böcker hafva de icke, de kunna sina läxor utantill. Dock
tyckes rytmens tjusning på sätt och vis draga dem bort från
begreppet tid och rum, de låta icke störa sig, de trafva
vidare öfver den bro, som leder till gudarnas hem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
