Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. I mörker inmurade munkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
Uppfylld af underliga tankar, tog jag farväl af mun-
karna och gick långsamt ned denna samma väg, där den
inmurade vandrat blott en gång i sitt lif. Framför oss
ha vi den härliga utsikten som aldrig får tjusa hans ögon.
Och nedkommen till lägret, kunde jag icke se uppåt
klosterdalen utan att tänka på den olycklige, som dväljes
däruppe i sin mörka håla.
Fattig, namnlös, känd af ingen, kom han till Linga,
där han hört att en grottboning stod ledig, och meddelade
munkarna att han aflagt det bindande löftet, att för alltid
gå in i mörkret. Då hans sista dag i denna fåfängliga
värld var inne, gjorde sig alla Lingas munkar i ordning
och följde honom under tystnad i procession, högtidlig
och långsam som ett begrafningsfölje, upp till hans graf i
hålan, hvars port skulle stängas för återstoden af hans lif.
Jag tyckte mig se detta underliga tåg framför mig, mun-
karna i sina röda togor, tysta, allvarliga, framåtlutade,
stirrande i marken, gående långsamt steg för steg, liksom
för att låta enslingen njuta så länge som möjligt af solen
och ljuset. Voro de gripna af beundran för hans oer-
hörda själsstyrka, i jämförelse med hvilken allt annat,
jag kan tänka mig, och äfven en fara, so-m medför en
oundviklig död, föreföll obetydligt! Ty så vidt jag kan
finna måste det fordras mindre själsstyrka hos hjälten,
som likt Hirosé, täpper inloppet till Port Arthurs hamn
och vet att han blir skjuten från batterierna öfver honom,
än hos munken, som låter begrafva sig lefvande i mörkret
för 40 eller — 69 år! I förra fallet är lidandet kort
och äran oförgänglig, i det senare förblir offret lika okändt
efter döden som förut, och lidandet är oändligt långsamt
och kan endast bäras af ett tålamod, om hvars omfång vi
icke kunna göra oss ett begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
