Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Targo-gangri och Schuru-tso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
kring hjässan, ofta trädd genom silfverringar liknande
armband, och en af dem bar en hög hvit hatt i form
af en stympad kon och med plana brätten, af samma sort
som jag mindes från Naktju-tiden. Öfver axeln hade
de slängt sina gevär med krigiska gaffelflaggor, och i lif-
gördeln sitter svärdet instucket horisontalt och med tre
falska koraller i baljans silfverbeslag. De bära små skinn-
väskor med mässingsknappar och det vanliga vademecum-
dingeldanglet af knifvar, eldstål, kruthorn, pipa, tobaks-
pung, sylar och dylikt. Öfver vänstra axeln buro somliga
ett helt bandolär af gavofodral med glasrutor, genom
hvilka man kunde se de små oskyldiga gudar, som skulle
bringa sina bärare lycka på resan. Deras små frodiga
hästar stampade och frustade och längtade hem till sina
gamla välkända betesplatser vid stränderna af Kjaring-
tso. Äfven de voro prydda med onödigt tunga, men
vackra och trefliga grannlåter, och särskildt tilltalande voro
de hvita hästarna med röda ryttare på ryggen. Det
hela erbjöd en brokig tafla i strålande sol, med Targo-
gangris snöfjäll till bakgrund och i norr Nain Sings sjö.
Jag bad dem hjärtligt hälsa Hladje Tsering och säga,
att jag hoppades åter få träffa honom någon gång.
Och så gåfvo de sina hästar hälarna, drogo ihop sig
till en klunga och trafvade i trippande trall upp på flod-
terrassernas platta krön. Fängslad i anblicken af deras fly-
ende skara, skyndade jag upp efter dem och såg deras
mörka kolonn förminskas åt röda udden, där de gamla
strandlinjerna samlas till ett knippe. Underliga folk! De
växa som tomtar upp ur sina dalars djup, de komma,
man vet icke hvarifrån, de gästa som vi några flyktiga
dagar vid snöbergets fot, de försvinna ater som en hvirf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
