Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Muhamed Isas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
följande dag trappstegsformigt med utskurna jordflak, och
vid västra sidan, närmast hufvudet, lades en liten platta,
där vägfarande muhamedaner kunde utbreda en böne-
matta och Läsa frid öfver den dödes själ. På en skifva
af lerskiffer, hvars yta jämnats med stämjärn, skref jag
på engelska med romerska bokstäfver följande inskription:
MUHAMED ISA
karavanförare hos
Carey, Dalgleish, de Rhins, Younghusband,
Rawling, Ryder m. fl.
dog
i Sven Hedins tjänst
vid Saka-dsong, den 1 juni 1907
i en ålder af 53 år.
Bokstäfverna inhöggos i stenen af Islam Ahun. Nam-
net graverades också med arabisk skrift och allra öfverst
inhöggs i tibetansk skrift formeln : »om mane padme hum»,
på det att landets barn skulle ägna grafven respekt.
Framtida resande skola finna stenen på sin plats, om den
icke blifvit borttagen af tibetanerna.
På eftermiddagen den 3 juni kallade jag Tsering till
mitt tält. Han hade nu lugnat sig och fann sig i sitt öde.
Han skulle som hittills förblifva min kock och liftjänare,
och hans lön höjdes till tjugu rupees i månaden, allt
från Leh räknadt. Han fick öfvertaga det ur, jag skänkt
hans bror. Quffaru, den äldste i vårt följe, blef Mu-
hamed Isas efterträdare som karavanbaschi, erhöll samma
löneförhöjning som Tsering och fick begagna Muhamed
Isas hvita häst och sadel. Han skulle för framtiden
résidera i den dödes tält tillsammans med ett par af de
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
