- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
59

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Muhamed Isas död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59
Blott jag tittade ut ur mitt tält, drogos mina
blickar till den mörka grafven på sin kulle. Det var
som om grafven hållit oss kvar, och dock var det
just ifrån den, vi längtade bort. Allt var så ödsligt
och dystert, och vi kände en stor tomhet och saknad
efter Muhamed Isa. Men lifvet gick sin jämna lunk.
I soluppgången ströko bykvinnor omkring och samlade
gödsel i sina korgar, medan männen drefvo hästar och
jakar i bet. Man hör dem sjunga och hvissla, barnen
skrika och hundarna skälla. Den blåa röken stiger från
byns skorstenar eller från de svarta tält, som äro om-
gifna af murar mellan husen. Från taket af Saka-gumpa
med en bild af Padma Sambhava blåser dess enda lama
i en snäcka. Korpar och blågrå dufvor plocka mellan
tälten, och nattens vargar draga till fjälls. Ryttare och
karavaner färdas österut till ett bättre land, där popplar,
pilar och fruktträd klädt sig i sin skönaste sommarskrud.
Men vi äro fångar i detta ödsliga landskap, hvars medel-
punkt är Muhamed Isas graf.
Redan nu märkte jag det deprimerande inflytande
den stora, starka, karavanförarens bortgång hade på män-
nen : de längtade hem. De talade om värmen vid sin
egen härd och började nästan epidemiskt att virka och
knyta skor åt sina barn och bekanta. De hade riktigt
brådtom kring aftonelden och talade därvid blott om tref-
naden i Ladaks byar. Robert talade ofta om hur hemskt
och ödsligt Tibet var, hur varmt och härligt Indien;
han längtade efter sin mor och sin unga hustru. Jag
undrar dock om någon längtade mer än jag, och jag hade
ännu så mycket ogjordt. Ja, jag förstod alltför väl, att
med den karavan, jag nu hade, kunde jag icke vinna
allt jag eftersträfvade; den var trött och utsliten, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free