Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En natt på Manasarovar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
blå färg skämmer icke smaken; för fjärran ifrån kommande
pilgrimer är Manasarovars vatten rarare än skummande
champagne.
Men ändtligen befrias vi ur båtens fängelse. Sjöbotten
synes genom det klara vattnet, ännu några årtag och båten
stannar mot en vall af lera och multnande alger, upp-
skjutna af vinterisen. Innanför vallen löper en aflång
lagun, i hvars dy man sjunker till knäna. Klockan var
1/22 och i 161/2 timmar hade vi varit på sjön. Och då vi
ändtligen nådde stranden, var det omöjligt att landa. Efter
en stunds fundering, medan männen voro uppe och spe-
jade, rodde vi norrut och funno efter halfannan timme en
plats, där båten kunde dragas upp. Vi hade då varit
18 timmar på sjön.
En herde syntes men rymde spårlöst. Bränsle sam-
lades, en eld uppgjordes, te kokades och fårkött bryntes,
och sedan vi på tre man hand intagit vår middag, gjordes
af årorna, masten och seglet ett provisoriskt tält, där jag
redan vid sjutiden kröp till kojs, insvept i pälsen och
med lifräddningsdynorna till hufvudkudde. Jag hade då
varit i oafbrutet arbete 31 timmar, somnade genast, hade
icke en aning om den storm, som rasade hela natten,
och ej heller om de 25 pilgrimer, som i dagbräckningen
passerade vårt läger på sin vandring kring den heliga
sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
