- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
145

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Nya sjöfärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagen lider, det klarnar i zenit, molnen sopas bort
och tyckas samla sig kring bergen, som bilda en stor-
slagen krans kring denna pärla bland jordens sjöar. Vinden
mojnar alldeles, solen bränner i mitt starkt väderbitna
ansikte, och det är tröttsamt att ha solgatans flammande
guld rakt i ögonen. Den bländar också målet, men jag
har kompassen till hands. Vågorna falla och slakna och
sjön är åter spegelblänk. Nu går det långsammare, då
vinden icke längre skjuter på, men karlarna tröttna icke;
deras roddaresång förklingar ohörd öfver vattenytan, för-
gäfves sökande sitt eget eko. Från punkt till punkt,
där lodet sänkes, förstoras östra strandens kullar icke
märkbart. Jag sitter och drömmer, den rytmiska sången
och årtagens skvalp verka söfvande. Jag tycker mig höra
trampet af en gångares hofvar, som öfver Transhimalayas
granitfjäll bär en ryttare i silfverrustning genom ett okändt
land, och halft i dröm tror jag mig märka att den ryttarens
anletsdrag äro mina egna. Då blir jag dyster, ty den
synen är icke sann; väl har jag korsat Transhimalaya i
trenne pass, men det viktigaste är kvar. Att jag gjort
allt som stod i min makt, både hos tibetaner och kineser,
för att få gå upp i landet norr om öfre Tsangpo är ingen
tröst för mig. Kan man besegra naturens hindrande bål-
verk, borde man kunna kufva människors envishet också.
Där uppe i norr, bakom Kajlas, sträcker Transhimalaya
sina granitvallar, jag måste dit, för mitt lif, jag måste dit,
om jag så också skall kläda mig i en bettlarelamas trasor
och tigga mig fram bland svarta tält.
Men nu äro vi på den heliga sjön, det är en hvilo-
och en sommardag. Jag känner hur ansiktsskinnet spricker
upp i solglöden. Timmarna krypa så långsamt öfver sjön;
tålamod, tålamod! Molnen framkalla beundransvärda
10. — Transhimalaya. IL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free