Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En stormig rodd öfver den heliga sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
i sitt snäckhorn långdragna, dofva stötar ut öfver den
stilla vattenytan. Jag skyndade ned till stranden, där båten
låg färdig med sin vanliga utrustning och Schukkur Ali
och Tundup Sonam gjorde lodlinan i ordning och stufvade
vårt bagage. I långa rader kantade hinduerna stranden
alldeles som vildgässen, lämnande sina kläder på det torra,
och gingo, med blott ett skynke kring höften, ut för att
bada i den heliga, välsignelsebringande och saliggörande
sjön. I den svala morgonen måtte det kännas uppfriskande
för folk från Indiens kvafva djungler att två sig i ett vatten,
som är uppvärmdt till blott några få grader öfver noll.
De flesta gå dock icke längre ut än att vattnet räcker
dem till knäna; där sätta de sig på huk eller luta sig framåt
och ösa vatten öfver sig med båda händerna formade till
en skål. De göra symboliska tecken med fingrarna, de ta
munnen full med vatten, som åter sprutas ut i en stråle,
de hålla flathänderna mot ansiktet och se på den upp-
gående solen, de ha alla dessa outgrundliga och kompli-
cerade manipulationer för sig, som jag mindes från Benares’
kajer. Brunstekta äro de, magra och eländiga se de ut;
de ha alltför tunna kläder — jag såg icke en enda päls,
— och de klaga också öfver klimatets hårdhet, förkyla sig
och komma till mitt tält för att få botemedel. Somliga
stodo väl en timme i vattnet, innan de åter gingo till stran-
den för att kläda sig och sitta i grupper och prata. Men
de återvända till Indiens dalar i medvetandet att hafva full-
gjort en gudarna behaglig handling, och de medtaga små
metallflaskor fyllda med heligt vatten från Manasarovar,
som de skänka åt sina anförvanter. De tro att en af
de saligas vägar leder öfver Manasarovar. Hoppet finna
de ju alltid, och det är vackert så för fattiga pilgrimer på
jordens ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
