- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
166

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En stormig rodd öfver den heliga sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166
den med min indiska hjälm, men Tundup Sonam fick en
kallsup, som kom honom att förlora fattningen för ett
ögonblick. Efter den tredje, som stjälpte sitt skumkrön
öfver relingen, låg vattnet decimeterdjupt i båten, vi sutto
som i marvatten, det lilla nötskalet låg alltför djupt under
vikten af tre män, och det vatten vi tagit in skvalpade,
klunkade och sköljde i botten fram och åter alltefter
båtens rullningar.
Då insåg jag det hopplösa i att söka behålla vår
kurs. Vi måste falla af med vind och vågor. I S 50° V
hade vi Gossul-gumpa, stormen var nordostlig, det
passade bra; i klostret kunde vi finna en fristad,
om vi någonsin komme så långt. Det gällde blott att
vända i rät vinkel utan att kantra. Ett par gånger miss-
lyckades vi och fingo in mer vatten, men tredje gången
gick det och sedan gällde det lifvet att hindra båten
från att gå upp i vinden igen; stormen kom något från
styrbord och Tundup Sonam, som skötte styrbords åra
i fören, hade hela lasset på sin lott, medan Schukkur Ali
blott då och då behöfde ta ett tag, kommenderad af mig,
men han var het och ifrig i allt sitt yttre lugn, och då
han ej i stormens tjut hörde mina rop, lade jag handen
på hans knogar för att få honom att stanna.
Nu började en färd, hvars make jag aldrig varit med
om under alla föregående sjöresor i Tibet. Stormen växte
till orkan, och under dess pressande tryck blefvo vågorna
höga som östersjövågor i hårdt väder; hvilken ångare
som helst skulle ha rullat i denna sjögång, och i vår lilla
tygbåt måste vi parera och balansera i de tvära och ovän-
tade krängningar, som följde hvarandra. Piskade, jagade,
hetsade af vindens ursinniga kraft, svepte vi öfver sjön.
Hvarje ny våg som lyfte oss var högre än de föregående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free