- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
169

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En stormig rodd öfver den heliga sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169
lös känner man sig icke inför dessa naturens upprörda och
uppretade krafter, hur grant och storartadt, men också
hemskt och imponerande är icke detta skådespel! De
båda männen ha aldrig i sitt lif sett något liknande. Jag
sitter med ryggen mot de anryckande störtsjöarna, men
karlarna ha dem framför sig, och jag hör på deras däm-
pade utrop: »Ja Allah!» när de största sjöarna komma.
Tundup är så blek som hans solbrända hy tillåter; Schuk-
kur Ali förefaller lugn, men i dag sjunger han icke till år-
tagen. Tundup anförtrodde mig sedan, att han var öfver-
tygad om att vi skulle gå i kvaf.
Att hålla mina glasögon torra och klara är otänk-
bart, det rinner och droppar af dem och jag har ju icke
en torr tråd på kroppen. Schukkur Ali vänder på sig och
säger att klostret synes; för mina ögon är det ännu allt-
för aflägset. »Se på den där vågen !» ropar jag, »är
den icke vacker!» Han 1er och mumlar sitt »ja Allah!»
Dess kam störtar öfver alldeles i vår närhet som ett vatten-
fall, luft pressas in under vattnet däraf och kommer
åter upp som ett puttrande och bubblande skum, det
är som om sjön kokade och sjöd. Det har småregnat
hela tiden, men nu är luften klar. Sjön antar då ett annat
färgspel, vågarna äro mörka och speglande, i vår omedel-
bara närhet svarta som bläck, men ljusna uppåt top-
parna och ibland ser man sjöhorisonten genom den när-
maste vågen, liksom genom en skärm af is.
Så jagas vi vidare och tiden förefaller oändligt lång.
I fem kvart ha vi kämpat mot sjögudens nycker och
hvarje minut har förefallet som en timme. Ändtligen
synes Gossuls kloster; det förstoras, detaljerna komma
fram, jag ser dess hvita fasad med den röda kanten upp-
till, dess fönster och takvimplar, och bakom en balustrad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free