Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Våra sista dagar vid Tso-mavangs stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
ett värde på Tso-mavangs tillflöde, måste jag mäta älf-
varna vid de punkter, där de utträda ur bergens dalar.
Vid lägret CCXVIII gick en källåder i dagen helt nära
stranden och hade i ögat en temperatur af — 3,4°, alltså
medförande gletscherkylan ända ned till sjön. Då Gurla-
gletschrarnas smältvatten sålunda på sina underjordiska
vägar bibehålla sin låga temperatur, är det sannolikt att
de bidraga till att hålla sjövattnet svalt under sommaren.
Hela stim af fiskar lekte i vattenbrynet och snappade efter
plymagerade myggor, som här förekommo i verkliga moln.
Den 12 augusti red jag med Rabsang och en tihetan
upp till Qurla Mandattas fot. Vi korsade stora vägen
mellan Tugu-gumpa och Purang. En varg tog till flykten ;
då och då spritter en hare i stäpptufvorna, och gräshoppor
flyga smällande omkring. Vi rida in i mynningen af dalen
Namreldi, där röfvare pläga hålla till och där den kristall-
klara älfven, infattad mellan väggar af fast fjäll, förde
2,86 kubikmeter vatten, mot 1,07 vid den punkt där den
mynnar ut i sjön. Allt det öfriga strömmar under gruset.
Några kilometer längre västerut rastade vi i dalmynningen
Sälung-urdu, i hvars öfra del en gletschertunga är be-
lägen. Klockan 1/210 var bädden torr, men klockan 1/22
dånade där en älf i vilda fall och forsar, och dess starkt
grumliga vatten hade en volym af 1,81 kubikmeter samt
når sjön endast i form af underjordiska källor. Utsikten
från dessa höga ställen är briljant. Vi se Tso-mavang
mera i fågelperspektiv än någonsin, och i väster skimrar
Langak-tso blänkande blå. Den öfverblick af landet man
får är mycket lärorik. Gurlas vittringskäglor af sand,
grus och block sträcka sig mot norr i form af upp- och
nedvända skedar; deras snibbar dyka under sjöns yta och
ge anledning till de växlande djupen på lodningslinjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
