Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Våra sista dagar vid Tso-mavangs stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
hvars malm de heliga sex stafvelserna blifvit ingjutna.
Då klockan klämtar i otta och i solnedgången, bäres alltså
den outgrundliga sanningen »om mane padme hum» på
ljudvibrationernas vingar ut öfver den eviga sjön, hvars
blåa yta, med Ourlas snöfält i fonden, bildar en hänförande
tafla från klostrets gård. Men till klangen lyssnar ingen
annan människa än Tjärgips enda munk — arme man,
hvad han måtte ha tråkigt under de långa vinterkvällarna,
då stormen sopar yrsnön öfver Tso-mavangs is!
Vi stannade ett par dryga timmar hos honom, ty
han hade mycket att berätta. Han var en vidtberest man,
hade varit vid Selipuk och Nganglaring-tso och åtog sig att
på tjugu dagar föra mig därifrån till Dangra-jum-tso;
han anade icke, han, under hvilket politiskt bann jag rörde
mig i det förbjudna landet. Men han tände på nytt min
längtan efter det stora okända landet norr om den heliga
floden, och jag var full af tankar och planer ocii af detta
omättliga desiderium incogniti, som aldrig lämnar mig
någon ro, då jag ändtligen red bort från detta, det åttonde
och sista af Tso-mavangs kloster, medan skymningen
bredde sitt mörka flor öfver den besegrade sjön.
Ännu hade vi en bra bit kvar till lägret. Vid den sista
udden står en tjorten och därifrån syntes våra eldar. En
stund senare sutto vi åter hos de våra. I sena natten redo
ett par ryttare förbi; nattvakten ropade »wer da?» men
de svarade ej; han väckte då Rabsang, som slängde ett obe-
tänksamt skott efter de okända, öfvertygad om att de voro
röfvare. De sågo röfvare i alla skuggor nu för tiden.
Detta var vår sista natt på stranden af Tso-rinpotje,
»den heliga sjön», och med vemod lyssnade jag till brän-
ningens bortdöende sång i den mojnande brisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
