- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
214

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Äfventyr på Langak-tso

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stormen tjöt i klippan öfver oss och i murens hål
och springor. Då slog det mig som en blixt: »är båten
fastgjord?» Tänk om den råkat i drift! Då äro vi för-
lorade. Ja, men den drifver väl i land åt nordöstra stran-
den, där de våra kunna hämta den och komma ut till ön!
Nej, den fylles af vågorna och dras ned af sidobordens
zinkskifvor. Men vi kunna ju alltid i morgon gå ut på
södra udden och genom åtbörder låta de andra förstå att
vi behöfva proviant. Det var blott 18 minuters drift ut till
ön. De kunna af tältstänger och ribbor göra en liten
flotte, som de låta drifva med vinden till ön, lastad med
något ätbart. Och ännu kunna vi hitta friska ägg.
Så undrade Robert och jag medan Ische i kolmörkret
sökte sig ned till landningsplatsen. »Tänk om vi få ligga
här tills sjön fryser,» sade jag, »det är fyra månader dit.»
Men just då hördes Isches steg i sanden, och han lugnade
oss med att både båten och årorna lågo kvar.
Och så pratade vi och matade elden. Men hur det
nu var domnade Ische af, och Robert följde hans exempel.
En stund satt jag ensam med mina tankar och lyssnade till
dånet därute på .sjöns vida vatten och till lågornas fladd-
rande dans. Och sedan somnade också jag. Här ute på
ön kunde man öfverlämna sig åt sömnen med en behaglig
känsla att vara absolut oåtkomlig för stigmän och vargar.
I den tidiga morgonen, medan det ännu var mörkt,
rörde vi på oss. Stormen hade bedarrat, men odeciderade
kastvindar kommo från olika håll. Vi rekognoscerade far-
vattnet och funno att vi utan risk kunde gå öfver till fast-
landet. Men dessförinnan togo vi allt bränsle som fanns
kvar, staplade upp det till ett vildt flammande bål, hvars
lågor likt en gigantisk fyrbåk lyste ut öfver sjön. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free