Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Om mane padme hum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jnggana
XVI.
Om mane padme hum.
Nu börjar den sista tvärbranta sicksackstigningen
mellan skarpkantiga eller runda, gråa block af alla for-
mer, storlekar och lägen, en verklig blockkägla med trapp-
steg i den besvärliga stigen. Dung-tschapdsche kallas en
ringmur af sten, i hvars midt ett mindre, urgröpt granit-
block i sin hålighet innehåller en rund sten, som till
formen anses likna en vildjaks klöf. Då den troende
pilgrimen passerar denna plats, tar han stenen, slår i
urgröpningens botten och vrider om ett tag som med
en mortelstöt. Urgröpningen sjunker därför allt djupare
in i granitblocket, och går väl endera dagen tvärs igenom.
Vi stiga uppför en ås med rännilar på ömse sidor.
På hvarje block, som erbjuder en plan yta, ha småstenar
blifvit uppstaplade, och många af dessa pyramidrösen äro
så fulla, att plats icke finnes för ännu en sten. Tack vare
dem finna pilgrimerna i snöstorm och tjocka den väg,
som äfven i solljus icke alltid är så lätt att hitta.
Nu ändtligen synes framför oss ett gigantiskt block;
dess mäktighet kan uppgå till 200 à 300 kubikmeter och
det står som ett vägmärke på själfva sadeln af Dolma-la,
som uppnår den kolossala höjden af 5,669 meter. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
