Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ett nytt kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
»Ni äro alltså elfva man inalles, tre lamaister och
åtta muhamedaner.»
»Ja väl, sahib.»
»Jag skall framdeles anteckna era namn, er ålder,
er hemort, de resor ni gjort, den tjänst ni utfört o. s. v.»
— Det visade sig att högst få af dem förr varit i någon
europés tjänst, men alla hade tjänat hos Hadji Naser
Schah, och hans son, Gulam Razul, ansvarade för dem.
Fyra hade varit i Lhasa, nästan alla muhamedanerna i
Jarkent, alla sågo trefliga och glada ut och stodo i sin
mannaålders bästa kraft.
»Hvem af er är min kock?»
»Jag,» svarade Gulam, en liten klassisk janne, som
såg allvarsam ut, och som just fick en lektion af Rub
Das hur jag skulle passas upp.
»Är ni alla ladakis?»
»Ja, sahib, alla utom Lobsang, som är tibetan från
Gar-gunsa, men gift sig i Leh och är i tjänst hos Hadji
Naser Schah.»
Jag drog mig något för att medtaga en tibetan på en
färd, där det just gällde att så länge som möjligt föra tibe-
tanerna bakom ljuset. Hur lätt skulle han icke, om fara
hotade, kunna förråda mig åt sina landsmän ! Jag funderade
starkt på att utbyta honom mot någon annan eller helt
enkelt lämna honom kvar; men hur ofta hade jag icke se-
dan anledning att glädja mig öfver att jag icke satte den
tanken i verket! Om jag undantager de fyra ryska
kosackerna, Muhamed Isa och Robert, var Lobsang den
bästa tjänare, som någonsin följt mig på ödsliga vand-
ringar genom Asien. Han var en präktig karl, och jag
minns honom med glädje och värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
