- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
290

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ett nytt kapitel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• –-‘eel
290
dagarna kommo. Alla de beställda sakerna voro i bästa
skick, inpackade i nya, hållbara kistor, klädda med skinn.
På morgonen den 29 kommo tre tibetaner ridande
från Rudok-dsong och slogo upp sitt tält på vår vänstra
flygel. Så där ja, tänkte jag, nu börjas spioneriet. En
timme senare hördes pinglet af bjällror som ett klock-
spel högt upp i dalen. Mellan klippväggarna blef klan-
gen allt starkare, och ett väldigt plingplingeliplång genljöd,
då 34 små präktiga mulor med bördor af salt drogo
förbi mitt tält. Alla hade en ring af bjällror kring halsen,
de flesta voro utstyrda med röda och blåa band, och
några hade på bringan stora, röda tofsar, som hängde
ända ned till marken och dinglade för hvarje steg. Det
såg trefligt och vackert ut, och bjällerklangen lockade
mig ut till långa vägars äfventyr. I en handvändning
befriades djuren från sina bördor och jagades som en
hjord vildåsnor uppåt dalens magra beten bland grå-
sten och granit. Det var tydligt, att dessa män voro
köpmän. De kommo sedan till mitt tält, fingo te och
cigarretter och frågade Abdul Kerim hvart vi skulle resa,
och han svarade utan att ljuga: till Khotan. Det var
jag som ljög. Men hade jag talat sanning, då man
frågade mig om mina planer, så hade jag blifvit fast
om ett par veckor, och då hade jag lika gärna kunnat
resa hem.
Vi hade tre nya tält. De två större fingo mina 11
tjänare, det minsta, som var så litet, att man nätt och
jämnt kunde stå rak under åsstången och få plats med
en bädd och två kistor, blef mitt. Jag ville ha det så
litet som möjligt för att lättare kunna hålla det varmt. Hela
mitt bagage omstufvades. En del onödiga saker skänkte
jag åt Robert och rev. Peter i Leh. Gallringen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free